...var jag. Aa, jag. Och det var bara ett år sen då jag gick i 7:an.

Okej. Allt började med att jag såg att jag hade lite orenheter och blemmor på min panna som för det mesta var små finnar. De sminkprodukterna jag visste fanns var mascara, ögonskugga, puder, eyeliner och läppstift. Men foundation hade jag ingen aning om vad det var. Visst, jag hade hört talas om det och sett en såkallad ''foundation'', men jag visste inte hur den gick att använda. 

På ögonen? På näsan?

Till slut kom den dagen då jag och min foundation skulle bli bästa vänner. Jag åkte till H&M för att shoppa lite vad jag ville och så kom jag till H&M:s egna sminkvägg där de sålde basprodukter så som puder, bronzer, concealer och såklart foundation.

Jag kollade runt på de olika basprodukterna och så räckte min hand till foundationen. Jag kollade på den. 

Ja, helt okej. Ska jag köpa den?, tänkte jag. 

Ja, ett försök är den nog värd. 

Sen gick jag till kassan och betalade med den 50-lappen jag hade. Den kostade ju 49 kr.

Till slut kom jag hem och lät den vara tills nästa morgon då jag skulle till skolan.

Morgonen kom och jag var jättenervös. Det var ju en ny produkt jag skulle använda. Dessutom var det den första sminkprodukten jag skulle använda. 

Jag vred på locket och tryckte lite på foundationtuben. Ur den kom det en en ganska brun och rinnande massa. Det var nr. 12 jag köpte. Som var 2 hudtoner mörkare än min egna.

Jag började kladda den över hela ansiktet, över ögonen, 1/3 foundation av mitt finger på pannan där jag hade småfinnar. Resultatet var... ja. Snyggt enligt mig då. 

Ja, och så gled jag runt hela höstterminen under 7:an. Och jag själv såg jag ju inte hur dåligt det såg ut. Visst, det gav mig en mörkare hudton vilket enligt mig är ju fint, men man kunde verkligen se att jag hade foundation. Mina toppar på fransarna var gula eftersom jag smetade foundation som ett riktigt troll på ögonen så att det kom på fransarna, vilket gjorde att det såg ut som att jag inte hade några fransar alls överhuvudtaget. 

Mamma sa till mig att det inte såg så bra ut, men jag vägrade lyssna på henne. Dagarna gick tills min foundation tog slut under Jullovet och då åkte jag till H&M för att köpa en ny foundation. Denna gång blev jag lite mer ''proffsigare'' gällande det och då ville ha en foundation som bara skulle täcka mina blemmor och inte se ut som Björn Ranelid.

Då köpte jag nr. 11 ''White Sand'' som nästan passade min hudfärg. Nr. 10 ville jag inte köpa för den var kritvit. 

Dagarna gick och klockan tickade. Nästan hela vårterminen gick och jag kladdade fortfarande på min foundation. Men innerst inne ville jag inte ha foundation. Det liksom blev en ''ritual'' för mig att göra varje morgon och utan den skulle det inte vara nån ''bra'' morgon. 

Ansiktet blev jättetorrt. När jag kände på mitt ansikte kändes det som om jag hade en bedövning i mitt ansikte föralltid. Jag kände mig som en stone face helt enkelt. 

Till och med sista dagen innan skolavslutningen hade jag foundation då vi skulle till stranden. Man ska absolut under inga omständigheter ha smink när man solar. 

Bra gjort där, din unge. 

Nu sminkar jag mig på ett helt annat sätt. Foundationen kastade jag i papperskorgen med stolthet efter min semesterresa i Bulgarien då jag fick mer självförtroende och nu använder jag bara concealer under rögonen, mascara, och ögonbrynspenna. Jag kommer aldrig mer röra nån foundation. Det är mitt löfte. Foundationtiden är över och fina jag kommer aldrig vara mer en stoneface.

Okej. Jag gick och la mig kl. 12 vid midnatt och så somnade jah. Klockan 02 vaknade jag upp för ett litet toalettbesök. Sen gick jag och la mig och somnade om. Och nu har jag vaknat och insett hur j*vla trött jag är.
Asså jag fattar inte. Jag fattar inte hela det här konceptet med sömn. Jag har sovit dem timmarna jag behövt (11 timmar) fortfarande är jag TRÖTT.
Vadå, måste jag sova mer? Sova mindre? Jag har aldrig fattat det här fastän jag har levt livet i 13 år.
Så småningom kommer tröttheten gå bort inom nån halvtimme eller så. Sålänge ska jag gå och fräscha upp mig och äta frukost.

Hörs sen, puss!