Nu är fredagskvällen förstörd. Trodde att jag skulle komma hem och vara glad av fredagsstämningen, men nej. Fredag den 13:e måste visa sig nån gång under dagen.
Jo, det är nämligen så att mamma älskar hundar av rasen Papillon. Vi har 2 papillon-hundar och en katt. Men saken är den att den första gången när vi skulle köpa hund (januari förra året) önskade jag mig det i födelsedagspresent. Min dröm gick i uppfyllelse och efter redan ett par dagar satt vi på en kryssningsbåt mot Lettland för att köpa vår första hund. Glädjen kunde inte beskrivas asså.
Jag älskade att ta ut Buffy. Sen i oktober var det dags för Buffy att para sig, men hon hade inte nån att göra det med. Så mamma köpte en till hund från Ungern.
Sen kom mamma in i hundvärlden på fejjan. Hon har nästan 600 vänner där som är hundberoende. Liksom hundception. Men icke räckte det detta. Idag, åkte hon vääldigt tidigt till Arlanda flygplats utan att säga det varken till mig eller min storebror, åkte till Finland för att ta emot en Papillon-valp som är 9 månader gammal som dessutom har åkt en lång väg ända från Ryssland i burar. Välkommen hit, liksom! Men det som sårade mig mest var att hon inte ens sagt nånting till oss, flög flygplan utan att vi ska vara medvetna om det, kom hit med en bajshund och nu är den här tvåan en zoo. Fattar ni? Helt sjukt asså. Jag är såååå jävla ledsen. Så när jag tittade in inom kikhålet på dörren när hon kom såg jag henne gå upp för trapporna med en liten hundvalp skuttandes glatt bredvid henne. Så himla arg blev jag. Det är så himla jobbigt att ta hand om två hundar, men tre? Kommer det ens gå? Är jag buddha som har åtta händer som kan ta de här tre hundarna ut på promenad? Nää.
Så när mamma kom hem, gick jag och stängde mig in på mitt rum, drog min säng framför dörren så att man inte kunde öppna den och nu sitter jag på sängen. Hur länge har jag suttit här? Typ 5 timmar och gråtit. Jag har inte ens ätit sen jag kom hem från skolan. Och jag kommer aldrig förlåta morsan för det hon har gjort.