Skulle jag ha lagt till ett "jao" där i slutet av rubriken? Med tanke på att man är en liten fjortis på fjorton år va, haha.
Nä men vi är på tåget mot jag vet inte vad, fuck them all städer liksom. Sunnebo, Arvinge eller whatever. Vi ska iaf till Helsingborg. Eller HOPPAS det. Gud, i början av resan blev jag lite åksjuk, mådde så himla dåligt. I samma stund pressade mig mamma att äta hennes hemlagade ris och kyckling, men nej tack liksom. Men sen blev det betydligt bättre och jag fick iaf lite näring i mig. I slutändan råkade min muffins som jag köpte på bistron ramla på nåt konstigt sätt, så jag försökte ta upp den men plötslig kom hela matlådan med ris över mig. Så vi fick städa lite, värst svinstian haha. Vi ska snart av för ett byte i Arvinge. Ses sen, puss! :*

Hej på er!
Här hemma hos oss är det packing för fulla muggar som gäller. Allting ligger huller om buller och jag vet inte ens vad som ska tas med, det är bokstavligen kaos. Men jag försöker så gott jag kan.
Vi har ju aldrig varit i Helsingborg eller Skåne överhuvudtaget, så irriga och virriga som vi är vet vi inte ens vart busstationen i Helsingborg ligger som ska ta oss till stationen där hotellet ligger. Hade jag inte kollat på Facebook-sidan där all information stod till de tävlande hade vi nog inte ens klivit på bussen och då hade vi övernattat på tågstationen. Vilket inte skulle varit så kul. Haha.
Tills nästa inlägg kommer upp bjuder jag på en text som kanske kommer hjälpa kvinnor som män och tjejer som killar att hanen aning om hur det andra könet tänker.
(Ger all cred till den som skrev texten.()

Sorry för den här dåliga uppdateringen, men jag har verkligen fullt upp ända tills nästa vecka. Jag har haft min dansträning flera gånger förra och denna veckan, jag har nämligen en stor tävling (SM) i Helsingborg (Helsingborg Arena) Så vi kommer ta tåget dit vilket kommer ta ca. 5-6 timmar och då är vi framme typ 23:00 (på fredag). Det var lite svårt att hitta hotell nära arenan dels för att allting var upptaget pga de andra deltagarna och dels för att... attans vad dyrt det är! Det är liksom Helsingborg, kom igen?! Innan jag visste vart Helsingborg låg trodde jag den låg nära Malmö, alltså båda ligger ju i Skåne. Så därför tänkte jag besöka Rosengård, ni vet, Lasermannen. Haha. Men det kommer inte bli av, det är för långt till Malmö. Så jag har en väldigt stor utflykt att se framemot! Haha.

Just det. Vad tycker ni om min kimono? Den var väldigt lyckad tycker jag, det är nämligen min mamma som har sytt den. Det tog mindre än en halvtimme att sy den, det är en enda tygbit, bara några sömmar som ska sys lite här och där sen är den klar. Prova sy en om ni har en symaskin, det är väldigt inne med kimono i år med. Så sparar ni pengar och kan göra den hur personlig som helst, win win!

Då ska vi se hur många steg jag tagit idag...
Ajajaj, 8 steg. Rekord ju! 8 steg från sängen till badkaret. Måste ha slagit rekord!
Hahah, nä men jag vart helt död i fredags. Visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen, ville bara lägga mig ner på marken varsomhelst och bara sova ut. Sova ut, för det hade jag inte gjort på en hel vecka. Antingen var jag upptagen med dans, läxor eller vänner. Så jag däckade direkt på kvällen och sov mina förtjänade timmar. Jag bestämde mig att lördagen skulle vara en stay-in-bed-day så jag gnagade på en serie. Attans vas skönt det var. Idag har jag inte heller gjort nånting förutom att ta ett långt bad och göra lite av mina läxor mot kvällen fast det gick inte så bra. Haha.
Måndagen väntar på oss nu. Men håll ut, det är ju bara till på onsdag vi är i skolan! Torsdag och fredag är vi lediga. Nej, nu måste jag somna. Puss, hörs imorgon! :*

Wow wow wow, look at that username... Hah, jag slösurfade lite på min surfplatta och då googlade jag på "165 hässelby" och tydligen var det en film som också hette så. Ni vet, i Stockholm brukar man kalla orter för deras postkod, exempelvis 163 = Rinkeby, 164 = Kista, and the list goes on.
But that username tho ;)
(Ja, nu är jag lite "nattgalen" så som jag alltid brukar vara innan jag går och lägger mog, haha)

Vad tänker ni på när nån säger SL?

Kanske det är bussar, tåg, tvärbanor och framför allt kontrollanter. Och hur är de där kontrollanterna då? Är de verkligen så vänliga? Det tycker inte jag. Eller majoriteten av alla kontrollanter som jag sett i mitt liv är otrevliga på sitt sätt. Nu drar jag inte alla över en kam, jag vill inte behandla alla på samma sätt utan att ta hänsyn till individuella skillnader. Men det känns som om kontrollanterna har blivit jävligt aggressiva nu för tiden. Jag menar, hade jag något bra att säga om SL hade det redan stått det positiva meddelandet i några av mina inlägg för jag brukar resa med SL för att ta mig till skolan.   Men gör det det? Nej.

För jag är väldigt less på det här jävla aktiebolaget. Priset för SL-korten har ökat även fast man betalar sjukt mycket skatt här i Sverige. Och nu när jag har sett en väldigt sorgsen händelse tidigare idag på perrongen väntandes på tunnelbanan tycker jag att SL borde inte förtjäna alla miljoner de får in i sina skattkistor. Även fast de får alla pengar från är det mesta av graffittin kvar på perrrongerna och skicket i tågen ska man inte ens prata om.

Ni vet ju väl at det är Valborg idag, va? Då blir det ganska stökigt i förorterna och det är då som bevakning och trygghet behövs som mest. Så då arrangerade SL flera par patrulerande poliser och resten var biljettkontrollanter i blåa och gröna överkaster i förorten där jag bor i. Ingången till tunnelbanestationen var ösfull av dem. Jag gick tidigt från skolan för att komma hem och sen åka till tandläkaren, så jag gjorde två omgångar till t-banestationen.

Den gången jag gick hemifrån och väntade på tåget som gick intill stan hörde jag ett litet bråk mellan en kontrollant och en man. Kontrollanten var en svensk och mannen var en mörkhyad man, bara för att påpeka. Jag gick förbi dem och sen stannade jag nära dem för att se och höra vad som pågick.

Kontrollanten frågade mannen vart hans SL-kort var om och om igen. Mannen svarade med ett och samma svar;

Mannen: -Varför ska jag visa det?

Kontrollanten: - När du gick ut ur tåget och såg mig vände du dig direkt och gick åt ett annat håll. Du ville inte visa din biljett. Kan du visa mig det? (kaxig röst)
Mannen: -Varför ska jag visa det? *ger hans plånbok till kontrollanten samtidigt som han tar upp något ur den*

Nu började allt fler människor lyssna på deras konversation. Kontrollanten tog mannen till en glasruta så att mannen blev tvingad att luta sig mot det. 
Kontrollanten blev ännu mer kaxigare och frågade i en väldigt ovänlig ton samma fråga.

Kontrollanten: -Det här är ingen biljett. Vill du att jag ska ta dig till polisen?

Sen började det bli ännu mer ''tension'' mellan dem och bråket fortsatt. Plötsligt kom det 5 poliser och 6 olika kontrollanter. Alla de omringade mannen och lyssnade på samtalet.
 Jag kunde inte tro mina ögon. Var det där verkligen sant? Att tvinga nån till det sista för att visa en jävla fu***** biljett?! Jävla skit, ta och lugna ner er för i helvete! Ni kan ju fan inte tvinga nån på det där viset? Även om den där mannen inte hade en biljett eller en fejk-biljett ska han inte bli behandlad sådär. För det där har gått över gränsen inte lite, utan mycket. Hade han en fejk-biljett var det bara att ge honom böter, men inte att hota med att ta honom till polisen. Det där är ju helt sjukt. Jag som trodde att jag inte skulle se det här i det här ''fina'', ''demokratiska'' Sverige. SL borde fan ta och skärpa till sig!

Det är så jävla dåligt. När man föds vet man inte nånting om rasism, orättvisa eller ovänlighet. Man vet bara att man har en mamma som är där för att ta hand om en. Och pappan. De första stegen man gör utomhus. Det enda man ser är en himmel, naturen och världen och framförallt friheten. Vem är det som lär oss om den här fascismen egentligen? Vem var det som uppfann orättvisan? Världen som man har så många förhoppningar på. Men i det verkliga livet erbjuder den det man helst vill se med stängda ögon. Det förjävliga.

Vilket härligt väder det är ute! Jag älskar våren, inte för att det börjar ploppa upp blommor ur jorden, utan för att man har så många varma månader att se framemot. Ungefär fem månader, kanske sex.
Jag har därför satt lite mål för mig själv som jag måste uppnå, och det handlar som sagt om min kropp. Jag väger kanske 45 kg, men jag vet att jag kommer gå upp i vikt såsmoningom om jag inte slutar med det jag gör nu. Jag har tydligen skaffat en väldigt stark vänskap mellan mig och maten, speciellt pasta och sötsaker. Båda är ju onyttiga att äta om man äter dem ofta och det har tyvärr blivit min vana. Så från och med idag tills 16:e maj har jag satt ett mål att uppnå, och det går väl ganska bra. Jag ska inte äta mat med överdrivna kolhydrater, såsom potatis och pasta, vitt bröd och sötsaker.
För att du ska kunna uppnå ett mål måste du inte ta ut alla matvaror som du helst inte vill/ska äta ur din kostcirkel på en gång. Ta. Ut en matvara i taget med 2-3 veckors paus. Detta är för att din kropp måste vänja sig vid att den förhoppningsvis inte kommer få den typen av matvara på ett tag. Tar du ut all mat som du inte vill äta kommer det hända en ren kalabalik i kroppen, för att visst finns det vitaminer i all mat hur onyttigt det än må vara. Och slipper kroppen få i sig den näringen och vitaminerna finns det risk att du blir sjuk. Så jag har alltså inte börjat med det här idag, utan för ungefär fyra veckor sedan

Innan jag börjar så måste jag säga att den här bilden INTE ÄR MIN, utan en tjejs som är min brevvän som jag träffade på nätet. OCH så varnar jag känsliga läsare.
En vacker dag satt jag inne på sajten Girlsaskguys för att jag hade en fråga. Jag blev medlem och började kolla runt lite på sidan. Plötsligt fick jag ett meddelande från en tjej som är 13 år gammal. Hon ville gärna skaffa nya vänner och detsamma ville jag. Vi började chatta lite där och bekantade oss. Hon skrev att hon var och sov över hos en av sin kompis och nu satt hon på toaletten och stressade sig över att hennes skit inte gick att spola bort. Man ba "okejjj..?"
Jag behöll min vänlighet och skrev till henne att spola igen. Haha. Till slut gick det. Och sen fortsatte hon prata om skit och hur hon "takes a big shit" (hon är amerikansk) varje dag. Jag skrev lite lol's och hahah för att låta snäll. Sen blev det fördjupning i ämnet och hon frågade mig hur jag skiter och om jag gör det stort eller litet, osv. Där började jag känna mig riktigt äcklad, men fortfarande fortsatte jag att vara snäll. Därefter frågade hon mig ifall hon skulle ta en bild på hennes skit och infoga det i ett mejl och jag sa att det var väl ok. Nu ser det ut som om hon tog "a big shit" igen och därför fick jag bilden idag.
Men frågan är VARFÖR?!? Varför sa jag ja egentligen? Jag som alltid brukar vara ärlig. Vad hände? Är det så långt det här kan gå om nån är riktigt snäll mot en fastän man går på en dålig bana?
Okej, jag vet att det här är mitt ansvar och det var jag som accepterade hennes fråga, men vissa gånger får den andra personen också tänka efter. För det är väl inte så många människor som skickar bilder på deras "big shit" till nån annan. Eller?