För några dagar sen kollade jag på Adam Lamberts hit "Trespassing" som publicerades för ungefär 3 år sen. Den är så himla bra!
Iaf, jag gick in på kommentarsfältet där för att se vad alla snorungar skrev där och då läste jag att de flesta skrev att han är homosexuell.
Jag har definitivt inget emot det, men jag fick en ny celebrity-crush ju.. Han ser så jä*** bra ut!
Jag googlade det bara för att försäkra mig att det var sant för jag var verkligen desperat.
Tydligen var det sant. Från en budding romance jag hade för honom sjönk den till 0 lika snabbt som en bananfluga går in i näsan på en.
Men det är inte det stora problemet med det.
Jag skrollade ner och hittade det här.

Ja nattugglan är i fart igen. Min inspiration är tydligen som bäst vid 23-tiden.

Men det blir ju ett inlägg. Till er 

Jag har nämligen hittat en sajt (you don't say) med ''inriktning'' på just tavlor och poster, alltså väggdekorering. HÄR hittar ni sajten. 

Det är nämligen så att jag har fått smak för tavlor som är enkla, men har en betydelse som genst kan fatta vad den står för. Låtsas att ni har en kass Vincent van Gogh eller vad han nu än hette framför era ögon. Ni kan påstå att den är fin och väldigt mycket tid har gått åt att måla den tavlan, men ni kan däremot inte begripa vad målaren försöker visa.

Är det där ett par blommor eller ett par snubbar med blå huvuden som är helt packade? Är det där en blå flod med gröna och blåa korsande vågor eller en krokodil som inte vet om han hör hemma?

Ja, jag kan väl gissa att ni har haft nån gång de här tankarna när ni studerat en tavla målad av de där gubbarna. Men när man kommer till de moderna tavlorna vet man ju direkt vad tavlorna försöker föreställa. Nuförtiden blir ju ungefär 90% av tavlorna tryckta av datorer och andra apparater som gör tydliga linjer, konturer och ja.. mer kan jag inte komma på inom bild och form. Mamma, hoppas du inte läser det här nu hehe...

Så sammanfattat när man trycker bilder genom apparater blir det ju mer tydligare för ögat. Jag menar, ingen målare som helst kan rita av någonting så som det vore utskrivet från en dator. 

Därför är desenio ett bra val för dig som tänker ungefär som mig. 

Jag är mest förtjust i deras tavlor som är ljudabsorbenter. Hur coolt är inte det? Är man musiker och bor i en lägenhet kan man ju köpa ljudabsorbenter och spika de på en hel vägg liksom  Färgglatt och fint.

Dessutom är ju deras tryck på ljudabsorbenterna så fina och så är tavlorna tydliga med vad de vill att de ska föreställa, inte så att man behöver stå framför den, med en hand under hakan och tänka tills hjärnan rinner ut ur näsan. Ljudabsorberande tavlor är tavlor som är ljuddämpande.

Är ni också intresserade av ljudabsorbenter kan ni klicka HÄR.

Om ni int eär så sugna på ljudabsorbenter kan desenio erbjuda dig mer. Du kan välja mellan tavlor, canvastavlor, posters och prints. Alla är såå himla fina!

Jag känner mig som en turk mitt på Istanbuls bazar nu. 

Aa, du kan välja mella tavlor, canvastavlor och.. och.. äej. Du får allt på köpet om du köper de här 15 posrlinskopparna och min fina åsna.

Yalla, skynda, passa på att fynda!

Pistagenötter... ge mig inte dem. Såfort nån i min familj köper de blir de genast mina och jag kan inte sluta käka dem. En efter en går de in i munnen fastän jag inte vill det. 

Är man så beroende kan man ju gå efter mottot ''The sky is the limit'' så är det bara att slänga in hela pistagepåsen i käften och svälja den på en gång.

Förutom pistageberoendet har jag haft ytvecklingssamtal idag. Och det som är det bästa med det är att vår skola har en utvecklingssamtalsdag en hel dag. Så efter att mentorns snackat skit om en framför föräldern är det bara att gå hem. Yay, en extra höstlovsdag! Fattar ni vad glad jag är?

Så, efter alllt snick snack påminde min mamma mig att vi hade tandläkartid då jag skulle få min tandställning (tantställning? haha) men tydligen var dte nästa måndag. Så jag får vänta en till vecka tills jag får den. Det är inte ens säkert till 100% om jag ens kommer få den eftersom mina tänder är riktiga Tyranosaurus tänder. Nej då, men typ. Okej, längst fram har vi de två framtänderna (eller kanintänderna som jag kallar de för) och sen om vi går åt varsitt håll, alltså åt höger och vänster hittar vi samma tänder  fast hälften så små. Om vi går en gång till åt höger och åt vänster möter vi huggtänderna (?) eller vad de nu kallas för. Det är de jag har problem med. Alltså inte snea, men de får inte plats i ''tandraden'' så de sitter över ''tandraden''. 

Okej, det här var värsta förskoleklass-beskrivningen, men jag är tyvärr ingen legitimerad tandläkare. Men jag hoppas ni förstår vad jag vill mena om ni vill veta.

Hoppas vi håller tummarna att jag kommer få tandställning nästa måndag annars får tandläkaren ta bort 4 permanenta tänder vilket kommer göra ataaaaans ont! :(

...var jag. Aa, jag. Och det var bara ett år sen då jag gick i 7:an.

Okej. Allt började med att jag såg att jag hade lite orenheter och blemmor på min panna som för det mesta var små finnar. De sminkprodukterna jag visste fanns var mascara, ögonskugga, puder, eyeliner och läppstift. Men foundation hade jag ingen aning om vad det var. Visst, jag hade hört talas om det och sett en såkallad ''foundation'', men jag visste inte hur den gick att använda. 

På ögonen? På näsan?

Till slut kom den dagen då jag och min foundation skulle bli bästa vänner. Jag åkte till H&M för att shoppa lite vad jag ville och så kom jag till H&M:s egna sminkvägg där de sålde basprodukter så som puder, bronzer, concealer och såklart foundation.

Jag kollade runt på de olika basprodukterna och så räckte min hand till foundationen. Jag kollade på den. 

Ja, helt okej. Ska jag köpa den?, tänkte jag. 

Ja, ett försök är den nog värd. 

Sen gick jag till kassan och betalade med den 50-lappen jag hade. Den kostade ju 49 kr.

Till slut kom jag hem och lät den vara tills nästa morgon då jag skulle till skolan.

Morgonen kom och jag var jättenervös. Det var ju en ny produkt jag skulle använda. Dessutom var det den första sminkprodukten jag skulle använda. 

Jag vred på locket och tryckte lite på foundationtuben. Ur den kom det en en ganska brun och rinnande massa. Det var nr. 12 jag köpte. Som var 2 hudtoner mörkare än min egna.

Jag började kladda den över hela ansiktet, över ögonen, 1/3 foundation av mitt finger på pannan där jag hade småfinnar. Resultatet var... ja. Snyggt enligt mig då. 

Ja, och så gled jag runt hela höstterminen under 7:an. Och jag själv såg jag ju inte hur dåligt det såg ut. Visst, det gav mig en mörkare hudton vilket enligt mig är ju fint, men man kunde verkligen se att jag hade foundation. Mina toppar på fransarna var gula eftersom jag smetade foundation som ett riktigt troll på ögonen så att det kom på fransarna, vilket gjorde att det såg ut som att jag inte hade några fransar alls överhuvudtaget. 

Mamma sa till mig att det inte såg så bra ut, men jag vägrade lyssna på henne. Dagarna gick tills min foundation tog slut under Jullovet och då åkte jag till H&M för att köpa en ny foundation. Denna gång blev jag lite mer ''proffsigare'' gällande det och då ville ha en foundation som bara skulle täcka mina blemmor och inte se ut som Björn Ranelid.

Då köpte jag nr. 11 ''White Sand'' som nästan passade min hudfärg. Nr. 10 ville jag inte köpa för den var kritvit. 

Dagarna gick och klockan tickade. Nästan hela vårterminen gick och jag kladdade fortfarande på min foundation. Men innerst inne ville jag inte ha foundation. Det liksom blev en ''ritual'' för mig att göra varje morgon och utan den skulle det inte vara nån ''bra'' morgon. 

Ansiktet blev jättetorrt. När jag kände på mitt ansikte kändes det som om jag hade en bedövning i mitt ansikte föralltid. Jag kände mig som en stone face helt enkelt. 

Till och med sista dagen innan skolavslutningen hade jag foundation då vi skulle till stranden. Man ska absolut under inga omständigheter ha smink när man solar. 

Bra gjort där, din unge. 

Nu sminkar jag mig på ett helt annat sätt. Foundationen kastade jag i papperskorgen med stolthet efter min semesterresa i Bulgarien då jag fick mer självförtroende och nu använder jag bara concealer under rögonen, mascara, och ögonbrynspenna. Jag kommer aldrig mer röra nån foundation. Det är mitt löfte. Foundationtiden är över och fina jag kommer aldrig vara mer en stoneface.

Okej. Jag gick och la mig kl. 12 vid midnatt och så somnade jah. Klockan 02 vaknade jag upp för ett litet toalettbesök. Sen gick jag och la mig och somnade om. Och nu har jag vaknat och insett hur j*vla trött jag är.
Asså jag fattar inte. Jag fattar inte hela det här konceptet med sömn. Jag har sovit dem timmarna jag behövt (11 timmar) fortfarande är jag TRÖTT.
Vadå, måste jag sova mer? Sova mindre? Jag har aldrig fattat det här fastän jag har levt livet i 13 år.
Så småningom kommer tröttheten gå bort inom nån halvtimme eller så. Sålänge ska jag gå och fräscha upp mig och äta frukost.

Hörs sen, puss!

Dancing in the mirror and singing in the shower! La da de la da d... men håll käften då!
Jag fattar verkligen inte hur Becky G:s hit "Singing In The Shower" kunde nå topplistorna.
Kan nån säga mig vad som är så himla speciellt med den låten för jag kan inte komma på några anledningar alls. Melodin är kass, texten är kass och förlåt, men hon själv är... kass.
Det där gapet mellan tänderna hon har är inte direkt något fint heller. Visst, visst, visst. Tycker ni tvärtom som mig så tyck det.
Hon är ju ganska känd och har pengar, så varför inte investera i någon osynlig tandställning?
"Men hon kanske tycker om det, Karolina, bläh, blähh. *Snyft* "
Eller spenderar hon alla sina pengar i duschtvålar och schampo?

Okej. Inte alla kanske tycker att det är fint.
Har ni märkt att här i Sverige måste man vara rädd om sina åsikter på något sätt? Oftast när jag är med personer och jag får höra vad de tycker avslutar de alltid sina meningar med "tycker jag".
Varför gör man ens det? Det är ju bara onödigt. Om det kommer från en person fattar man väl själv att det är ens egen åsikt. Vi bor ju i en demokrati, så varför ska vi vara rädda om våra egna åsikter?

Okej, tillbaks till syftet med det här inlägget då.
Jag, och kanske andra har märkt att det är tusentals white girls som försöker invadera musikbranschen med sina kassa hits. Jag har en bild för mig i huvudet hur de står bakom satans port med djävulsminer och svärd i sina händer och försöker göra allt för att komma in i Billboards topplistor.
Och de lyckas. Fattar ni? De flesta lyckas. Deras låtar är så j*vla dåliga så det bara tar sönder min näsa.
Men varför lyckas de? Ja, ingen vet. Man måste nog ha konstig text sen är det bara fritt fram. Och deras låtar är inte heller speciella?
Jag själv lyssnar inte på sånt skit tyvärr. Okej, Katy Perry och Iggy Azalea är ett undantag. De gör ju bra musik och deras syfte är ju självklar. Men förutom de två undantagen vill jag inte under några omständigheter ha white girls skrika i mina öron.

Om ni vill läsa i min gästbok kan du bara skrolla ner och klicka på min sista menyavdelning där det står ''Vill du skriva ett inlägg på min blogg?''.

Klicka där så finns det ett nytt gästboksinlägg. Passa på att gå in på henens blogg också 

Om du nu har ett livligt fantasi och vill gärna dela med dig av det (eller åsikter) kan du klicka här!

Ja det var ju ganska svårt att krypa ut ur sängen idag. Sålänge det inte finns nån skola eller nån aktivitet planerat in på en dag kan jag bara ta och skita i dagen och ligga i sängen och bara vara. Lyssna på musik.

Men till slut gick jag upp ur sängen, åt lunch (ingen mening med att äta frukost vid 14-tiden), sen sysselsatte jag mig med nåt annat tills nu då jag äter middag.

Och för att komma i lördagsstämningen lyssnar jag på Zhu - Faded. Helt j*vla bra! 

Okej, första gången är den inte så catchy, men ju mer man lyssnar på den kan man inte sluta. Håller ni inte med?