Men oj vad rubriken låter dramatisk då haha. Nej men jag kunde bara inte komma på någon mer relevant titel som passar till både texten och bilden. Btw, innan jag börjar skriva inlägget så vill jag bara be om ursäkt för den dåliga uppdateringen, men jag har bara haft det för tråkigt och att skriva att man har det i ett helt inläg blir ju bara jobbigt och...tråkigt. Och så lite bloggtorka på det också haha. Nej men anyways. Ni som läste min dåvarande blogg vet ju att jag inte har gått på dagis i Sverige. *A men shit, cool story bro*. Utan jag har gått på dagis i min mammas hemland Moldavien, alltså det landet som jag är på min semester nu. Och det finns många skillnader mellan ett svenskt dagis och ett moldaviskt dagis. Enligt mig kan man säga att det svenska dagiset (som jag har hört av de flesta) är en väldans kul daghem. Man får vara ute nästan hela dagen och man får leka, få nya kompisar, osv. Det låter ju ganska kul. På det moldaviska dagiset är det några skillnader.

Vi får ha kul, få nya kompisar, leka och allt sånt. Men jag kan säga att det är en förskola, nämligen en förskola som är alltså Sveriges förskoleklass, dit man går när man är 6 år. När vi har slutat att gå på dagis måste vi alltså kunna skriva och läsa. Det var det som var självaste målen nör man gått ut ur det. Vi fick sängar i ett helt rum där man fick sova i under eftermiddagarna (alla skulle göra det), vi fick både äta frukost som var mannagrynsgröt med någon macka och te som var mitt abslout favorit, den var väldigt söt och god haha :). Och så fick vi också äta lunch, vilket för det mesta innehöll en god soppa och något pålägg. Men kvinnorna som jobbade i köket hade ett väldigt skitigt jobb kan jag säga. De fick nämligen handdiska allas tallrikar och bestick varje dag, vi var runt 30 st barn där. Jag vet inte om diskmaskiner fanns då, eller så hade de helt enkelt inte råd att köpa sånt för när det var dags att börja lära sig skriva var våra föräldrar tvungna att gå och leta efter just DEN boken de krävde. Riktigt jobbigt var det. Så hälften av dagen fick vi stanna inomhus och hälften utomhus, lagom bra. Men det som var mitt mest absoluta favorit med vårt dagis var att matinéshowen. Nu pratar jag under inga omständigheter om hästryttning, nej. Utan så kallades det. Det är en slags show som vi alla dagisbarn gjorde som dagisfröken planerade ihop med flera andra. Antingen var det någon Julshow, vårshow, 8:e mars-show (här respekterar man verkligen internationella kvinnornas dag), etc. De sydde kostymer åt oss (för det mesta) och det var ju bokstavligen skitkul.

Lite grinig var jag inför varje show eftersom vi hade publik som var våra föräldrar. Och morföräldrar. Och hela släktträdet som hade möjlighet att komma dit haha. Bilden som visas här nedanför var på en 8:e mars-show. Jag och en till tjej hade varit utsagd till en tävling som alla andra skulle kolla på. Tävlingen gick ut på att det skulle vara flera blombuketter utspridda över hela golvet och man skulle plocka endast en blombukett åt gången som man sedan skulle springa till längst fram i salen och lägga den i sin bunt. Jag själv tänkte att jag inte alls skulle vinna, men det gjorde jag ju! Tjejen som tävlade emot mig kan jag själv säga att hon var lika bra som mig, men hennes klänning var väldigt pösig och stor och ganska svår att springa i. Det påminde mig nästan om nån brudklänning. Min var väldigt lätt och tunn, så jag antar nog att det berodde på det. Men iaf. Det var nog 2 blombuketter kvar precis då jag lämnade min bunt och tjejen tog den tredje, så då var det två kvar. Jag sprang fram till den 1:sta, tog tag i den och sprang så snabbt jag kunde och la den i min bunt precis då tjejen lämnade sin blombukett i sin egna bunt. Vi båda var framme vid den allra sista blombuketten, men jag speedade lite på min fart och tog den sista. Wihoo! Resultatet var att jag hade sammanlagt 16 blombuketter och tjejen hade ungefär 14-15.

Så, som titeln lyder; ge aldrig upp!

                                                                                               Mars 2007, 6 år gammal

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, nu har jag löst problemet hur jag ska publicera videon från iMovie. Det var bara att gå in på bloggplatsens sajt och blogga därifrån från min mammas surffplatta, så man kan infoga allt man vill från bloggverktygen. Just det, jag kom ju på att d...

Det blir tidig skolstart haha, men det var mycket efterfrågat så varför inte skriva detta inlägg nu? Jag vet att många av er går fortfarande i grundskolan, men de flesta av er är inne på högstadiet. Och många är såklart oroliga inför 9:an. Men, (ok, ...

För bara några veckor sen satt jag på tåget där jag väntade att den skulle åka. Utanför på perrongen stod en man som pratade i telefon, märkte av honom en del då det var bara jag, den där mannen och en till person vid och i vagnen. Han fortsatte sitt...

Jag har vart lite frånvarande från bloggen som ni märkt, men jag är tillbaka nu. Om nån ens visar upp sig här längre haha. Anledningen var att jag helt enkelt inte hade tid pga skolan. Jag gick trots allt sista året i grundskolan. Det känns så overkl...

Vet ni vem kan ändra på ens dag bara inom ett par minuter? SL. Efter min dansträning vart jag bara helt utmattad och det enda jag ville var att åka hem. Jag brukar ta tvärbana och tunnelbana för att ta mig till/från dansen, vilket brukar ta 30 minute...