Det är inte alltid jag tar på mig smycken som matchar kläderna. Antingen är det för att smyckena som kag har inte matchar med kläderna eller så har jag inte tid.
Men idag ville jag piffa upp mig! Jag ska faktiskt börja med sånt, både för att det piffar upp outfiten och för att det är sååå fint!
Halsbandet passade ju helt suveränt med koftan; kedjan var rosa och texten var guldfärgad, likaså var koftan. :)
Tycker ni inte också det passade?

För er som undrar kommer halsbandet från Ur&Penn.

Äntligen var jag i skolan idag!
Haha, jag låter som en liten geek nu, men efter en veckas hemmasittande p.g.a förkylning var jag... konstigt nog glad att vara tillbaka. Men det är nog vännerna som gör att jag saknar dem. Det betyder att de är värdefulla vänner för mig.
Men iaf, som tur var så missade jag inte skolan i 5 dagar, utan 3. Måndagen var en idrottsdag och onsdagen var en studiedag.

Asså är det bara jag som stött på det här typ under de sista åren att när nån är borta från skolan förändras ingenting, inga stora skolprojekt/prov/läxor som är pågång men medans när jag är borta från skolan händer allt. Till och med Beyoncé gör slut och gifter sig med nån annan liksom. Haha.
Jag menar, idag när jag kom till skolan var det bilder överallt på väggarna som innehöll bl.a flaggor och olika språk, det var också något annat som jag verkligen inte kunna sätta fingret på, men definitivt var det en till sak som skilde sig från förr.
Det var typ. Ändrat.

Ääh, orkar inte längre med den här filosofin.
Eftersom jag kände mig lite virrig och hade kvar lite förkylning åkte jag till Vällingby och tröst-shoppade bymyself ifred lite vad jag ville. Liiite höga summor blev det, men det var verkligen värt det. Jag har ju inte alltid tid med sånt, ibland kan man skämma bort sig själv. Det som är så himla skönt med att shoppa i början av vardagarna är att det är så himla tomt och lugnt i shoppingcentrarna, de i förorterna iaf. Det var typ första gången personalen från en butik hittade den varan jag letade efter i deras lager. Annars brukar det aldrig hända mig eller får jag som svar "men jag kan kolla om den/det finns i andra butiker här i Stockholm".
Då vill jag bara vända mig i slowmotion och gå ut ur butiken, för med sånt här orkar jag inte.
Sammanfattat kan jag säga att shoppingen för idag vart lyckad och nu köpte jag inte nåt skit, utan det som verkligen behövs. Det brukar vara så ibland att jag attraheras av andra saker som är väldigt onödiga som jag vill köpa.
Men idag höll jag fokusen, kanske beror på den inte så värst stora folkmängden? ;)

Jag kan fota vad jag köpte idag och posta det imorgon om ni blir lite nyfikna.
Men godnatt på er så hörs vi imorgon!

Förlåt verkligen att jag inte hann blogga igår, men jag kom på att vi ska ha 2 prov den här kommande veckan. Den ena är kemi och den andra franska. Det dåliga är att vi har kemin på onsdagen och franskan på torsdagen, vilket gör det svårare att plugga till båda två. 

Visst, man ska vara fokuserad på provet som är närmast, vilket betyder att det är kemiprovet som är det. Men pluggar jag varje dag till den har jag ju bara en dag kvar att plugga till franskan och det går ju inte. Jag måste lära mig att balansera det på nåt vis. 

Hoppas ni har förståelse till det, jag har inte glömt er utan ibland kommer vissa saker i vägen vilket betyder att jag får bromsa bloggandet lite. Men så kommer det inte vara, min fantasi har inte dött ännu och de spännande inläggen har bara börjat! ;).

Vi hörs imorgon!

Sorry att jag inte hann blogga igår, men mina tankar har gått åt andra saker än åt bloggandet igår. Det är inte så att jag inte har nåt annat att göra än att blogga och inte heller på grund av de negativa mejlen jag fick i förrgår (jag blev bara glad av det hehe), utan man har ju också ett liv utanför bloggen som man brukar säga.

Jag hade inte heller nåt att blogga om och det är inte roligt att läsa ett inlägg som handlar om att man inte har nåt att blogga om haha. Jag skrev bara sånt skit vid 11-årsåldern.

Förutom att vara hemma och sjuka i min egna sjukstuga kollade jag lite på mina bilder från min iPad och det var... det var lite pinsamt att kolla på dem kan jag säga. Men man åldras och blir mer mognare med tiden .

Däremot kommer jag nog skratta åt mina nuvarande inlägg om ungefär 2 år. Tänk er att jag kommer vara byxmyndig då haha?

På tal om byxmyndighet så var det en klasskamrat som fyllde 15 förra veckan. Jag frågade mina kompisar vad man brukar ge i present och det jag fick som svar var ''den klassiska presenten''. Först kunde jag inte komma på vad det var, men sen slog det mig i huvudet. Kan ni gissa vad det är? 

Jag vill inte säga svaret direkt för då kommer det bara låta självklart.

Aja, vi går tillbaks till pratet om mina foton på min iPad istället..

Jag hittade nämligen ett fåtal semesterbilder från Bulgarien den här sommaren. Såklart har vi jättemånga bilder därifrån (turister till högsta grad) men de flesta är på min brors USB så tyvärr.

Men några hittade jag ju iaf som jag kan bjuda på!

                                            Bilderna är upphovsrättskyddade. Såfort kopiering sker blir du anmäld.

 Igår fick jag ett flertal mejl angående mina tidigare blogginlägg.

''Hur i all sin dar har du tid att skriva såna blogginlägg?''

''Går du inte i skolan, flicka?''

Jo, era di**huven'. Nu ska jag ta min tid att förklara det till er, ni som är lite... efter.  

Eller det är inte ens nån lång förklaring jag behöver skriva egentligen. Den innehåller bara några meningar. Eller kanske till och med en. Som är så jä*** enkel så det bara inte går.

Jag är  f ö r k y l d. And that's it.

Har ni något annat att säga? Well look at the fu*** I give!

Annars då? 

Har nyss ätit frukost och lyssnar på musik medans jag idiotförklarar mig för efterblivna gubbar och kärringar :).

Nej men jag har inget annat att göra... Ska nog hitta på något under dagen.

Vi hörs sen!

Från 2012 då jag startade min blogg sen jag skaffade ett bloggmail har en viss stalker/pedofil försökt nå mig. Genom min bloggmail. Han skrev hur söt jag var, snygg, yadayada. 

''Ok'', tänkte jag då när jag var 11 år gammal. ''Behöver nog inte svara på den här mailen''. 

Sen tog jag bort min blogg då jag hade för mycket skolprojekt och förberedelser inför nationela prov i vägen.

Hösten 2013, då jag var 12 och gick i 7:an skapade jag en annan blogg vid ett annat namn fast på samma domän, alltså Bloggplatsen. Jag skaffade ett nytt mail och då kom den här stalkern i bilden igen. Han skrev samma visa som förra året, alltså att jag var söt.

''Visst, jag svarar tillbaka'' tänkte jag och gjorde det med detsamma. En dag senare skrev han tillbaks ett svar liknande som hans första mail. Han frågade också om min Skype flera gånger, men antingen så hittade jag på ursäkter eller skrev att jag inte delar med mig sånt. Fan vad jag ångrar mig att jag ens förklarade mig för ett skit. 

Så höll vi på ända tills början av januari tills jag orkade inte mer, tog en paus, tog bort min blogg just p.g.a. honom. Vilken jävla liferuiner. Ett jävla skit i toaletten som inte går att spola ner. Så var han enligt mig.

Visst, han skrev snälla mail, men formulerade sig på ett väldigt konstigt sätt. Det kändes som om han bara bott i Sverige ett par enstaka månader eller år. Men han kunde stava rätt orden ''snygg'', ''söt'' och ''sexig''. Så en pedofil var han definitivt. Men fortfarande en jä*** stalker. 

Hur kunde han hålla koll på mig när jag skaffade nya bloggar eller mail? Jag vet inte om han har min IP-adress, men det är väl inte möjligt att man kan se ens aktiviteter? Eller är han en också hacker?

Om ni vet nåt sånt, kommentera gärna för den informationen behöver jag verkligen!

Om ni undrar varför jag bara vaknade och insåg detta nu är för att jag tror att stalkern följer min nuvarande blogg. Varför jag vet det är för att om man kollar på mina besvarade frågor står det att en som skrev en ''fråga'' var nämligen anonym som skrev att jag var snygg och den ville ha min Skype. Det var precis så min stalker skrev på mailen. Så nu undrar jag om det är han eller inte?

Och om du vet vem du är, kan jag bara säga;

Tack för att du följer mitt liv, och tar dig din tid att läsa all skit jag skriver här på min blogg. Du har bara ett sånt där jä*** dåligt liv och försöker skaffa kontakt med en tjej som är nog 30 år yngre än dig. Som jag sa i några inlägg tidigare. Du kommer inte komma nånstans. Du ska veta att jag uppmärksammar dig bara för att du hyllar mitt utseende, men mer kommer det inte ske. So fu** off. Jag har din IP-adress och jag kommer anmäla dig så småningom under en nära period. Jag har en snäll personlighet, but I'm a bad bitch. Jävlas man med mig ser man min mörka sida. Som är mörkare än svart.

Men vad ska man göra om ens liv är så fab? 

''How many people is it OK to kill in order to keep me alive?''

Det här är min favoritcitat från filmen sagd av Ellie från ''Tomorrow, When The War Began''. Regissören till filmen heter Stuart Beattie. Det finns också boken till den filmen som är skriven av John Marsden. Boken ingår i en serie som kallas för ''The Tomorrow series'' och i den serien finns det 10 serier, varav 3 av de är krönikor av huvudpersonen Ellie.

Jag är inte så värst inresserad av böcker och filmer som handlar om krig eftersom det förklarar av sig självt. Det är mycket vapen och skjutskit (haha, mitt egna ord :P). Men nu, när vi blev tvingade av våran engelskalärare att läsa den här boken har min vy av krigsböcker/filmer ändrats. Det är mycket spänning som gäller. 

Vi hade högläsning i klassen och fick läsa överdrivna långa kapitlar som innehöll mer än 50 sidor. Visst, man kan hålla med om att det är jobbigt, men till slut kommer man tycka att det var lite värt det. Man vill ju faktiskt veta vad avslutningen kommer låta, men jag tror nog inte att jag kommer ha ork att läsa alla 10 böcker. 

Men iaf, jag har nästan läst ut boken även fast deadlinen var att man skulle läsa den klart tills på måndagen. Men jag kunde inte eftersom att den här jä*** förkylningen står som ett stort hinder för mig. Det bara går inte. Så för att kompensera det tog jag min ork och kollade på filmen igårnatt. Den var faktiskt bra. Anledningen till att jag inte tillägger ett ''väldigt bra'' är för att jag inte fick se hur slutet var. Slutet var bara sådär ''inspirerande''.

Jag måste ju berätta vad allt handlar om ju haha!

Boken/filmen handlar om ett par ungdomar som bor i Australien. Huvudpersonen Elliehar planerat att åka på ett äventyr med sina andra kompisar på en campingresa till et oas vid namnet ''Hell''. De åker dit med Ellies Land Rover. När de väl är framme bekantar de sig med stället och hittar ett ställe där de kan campa på. De är där i ett par veckor då en dag får de syn på flera stridsflygplan flyga i natthimlen. De blir oroliga och börjar packa för att rulla tillbaks hem. När de är där ser de tomma hus, föräldrar som var plötsligt borta och svältande djur. 

Ja, mer tänker jag inte säga.

Både boken och filmen får 3/5 stjärnor. Den kunde ha fått en till stjärna om inte kapitlarna var så himla långa. Man blir ju rastlös av det ;). 

Bildkälla