''How many people is it OK to kill in order to keep me alive?''

Det här är min favoritcitat från filmen sagd av Ellie från ''Tomorrow, When The War Began''. Regissören till filmen heter Stuart Beattie. Det finns också boken till den filmen som är skriven av John Marsden. Boken ingår i en serie som kallas för ''The Tomorrow series'' och i den serien finns det 10 serier, varav 3 av de är krönikor av huvudpersonen Ellie.

Jag är inte så värst inresserad av böcker och filmer som handlar om krig eftersom det förklarar av sig självt. Det är mycket vapen och skjutskit (haha, mitt egna ord :P). Men nu, när vi blev tvingade av våran engelskalärare att läsa den här boken har min vy av krigsböcker/filmer ändrats. Det är mycket spänning som gäller. 

Vi hade högläsning i klassen och fick läsa överdrivna långa kapitlar som innehöll mer än 50 sidor. Visst, man kan hålla med om att det är jobbigt, men till slut kommer man tycka att det var lite värt det. Man vill ju faktiskt veta vad avslutningen kommer låta, men jag tror nog inte att jag kommer ha ork att läsa alla 10 böcker. 

Men iaf, jag har nästan läst ut boken även fast deadlinen var att man skulle läsa den klart tills på måndagen. Men jag kunde inte eftersom att den här jä*** förkylningen står som ett stort hinder för mig. Det bara går inte. Så för att kompensera det tog jag min ork och kollade på filmen igårnatt. Den var faktiskt bra. Anledningen till att jag inte tillägger ett ''väldigt bra'' är för att jag inte fick se hur slutet var. Slutet var bara sådär ''inspirerande''.

Jag måste ju berätta vad allt handlar om ju haha!

Boken/filmen handlar om ett par ungdomar som bor i Australien. Huvudpersonen Elliehar planerat att åka på ett äventyr med sina andra kompisar på en campingresa till et oas vid namnet ''Hell''. De åker dit med Ellies Land Rover. När de väl är framme bekantar de sig med stället och hittar ett ställe där de kan campa på. De är där i ett par veckor då en dag får de syn på flera stridsflygplan flyga i natthimlen. De blir oroliga och börjar packa för att rulla tillbaks hem. När de är där ser de tomma hus, föräldrar som var plötsligt borta och svältande djur. 

Ja, mer tänker jag inte säga.

Både boken och filmen får 3/5 stjärnor. Den kunde ha fått en till stjärna om inte kapitlarna var så himla långa. Man blir ju rastlös av det ;). 

Bildkälla

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, nu har jag löst problemet hur jag ska publicera videon från iMovie. Det var bara att gå in på bloggplatsens sajt och blogga därifrån från min mammas surffplatta, så man kan infoga allt man vill från bloggverktygen. Just det, jag kom ju på att d...

Det blir tidig skolstart haha, men det var mycket efterfrågat så varför inte skriva detta inlägg nu? Jag vet att många av er går fortfarande i grundskolan, men de flesta av er är inne på högstadiet. Och många är såklart oroliga inför 9:an. Men, (ok, ...

För bara några veckor sen satt jag på tåget där jag väntade att den skulle åka. Utanför på perrongen stod en man som pratade i telefon, märkte av honom en del då det var bara jag, den där mannen och en till person vid och i vagnen. Han fortsatte sitt...

Jag har vart lite frånvarande från bloggen som ni märkt, men jag är tillbaka nu. Om nån ens visar upp sig här längre haha. Anledningen var att jag helt enkelt inte hade tid pga skolan. Jag gick trots allt sista året i grundskolan. Det känns så overkl...

Vet ni vem kan ändra på ens dag bara inom ett par minuter? SL. Efter min dansträning vart jag bara helt utmattad och det enda jag ville var att åka hem. Jag brukar ta tvärbana och tunnelbana för att ta mig till/från dansen, vilket brukar ta 30 minute...